Grisig helg! (svärmorsvarning utfärdad)

Kom mig allt ner till mr.funck i fredags även om det blev en aningen sent pga köerna på motorvägen.
Som vanligt när man kommer dit ner blir man alltid utskälld så fort man stoppar foten innanför dörren men inte av hans drake utan av de tre mycket trevliga taxarna som låter familjen funck bo i deras hus. Maten var färdig och det bjöds på viltköttbullar som slank ner fortare än när gurkorna blir av med draggen (vi snackar överljudshastighet).
Jakten var planerad från sju på kvällen och så länge vi orkade in på natten. Att det var minus 15 ute är ju inget som hindrar riktiga män från att sitta utomhus i fem-sex timmar men varför frysa när man kan sitta i funckens jaktkoja med fotogenvärmare.
Grisarna lät inte väntas på sig och redan vid niotiden kom det ut två grisar på åteln. Men med sämsta tänkbara vindriktning fick dom förmodligen känna lukten av funcken som luktar ganska dåligt och så såg vi inte dom mer den kvällen. Ett glapp i skottgluggen gjorde att även med värmare så blev det lite småkyligt i kojan och när fotogenen tog slut så blev det riktigt kallt så vid halvtvå gav vi oss och åkte hem.
Lördagen ägnades dagtid till att se lite av Halmstad i dagsljus, kolla in funckens jaktmarker och kolla av lite nya spår efter grisarna. Hem en sväng och äta vildsvinsgryta och ladda om för en ny drabbning. På kvällen var värmaren fulltankad och gluggen igentätad vilket gjorde vistelsen betydligt trevligare och det var bara till att vänta. Minimalt med aktivitet gjorde att vi i omgångar höll lite koll på insidan av ögonlocken men vid midnatt kommer det ut två grisar och denna gången kände dom inte lukten av oss och börjar äta av majsen som låg på åteln. Tjugo minuter senare har en av dom fått en 9-3x62 genom hjärtat och det är bara till att följa det rikliga blodspåret (såg ut som någon tömt en låda med med sprayfärg) 40-50 meter och konstatera att min första gris vägde ca 65 kg.

Ett stort tack till funcken som bjudit ner mig och gjort det möjligt att kunna kryssa av en ny art i boken och även ett stort tack till resten av familjen för trevligt sällskap och överseende med våra något sena hemkomster.
Ska försöka bryta trenden med att bara jaga och fiska lite mer framöver men jag vågar inte lova något. Förmodligen krävs en riktig bläcka för att komma ur denna jaktfeber och för att vara säker på att det blir ordentligt gjort så drar jag och elektrikern ner till stora staden på lördag med whiskyprovning mitt på dagen som uppvärming så ska väl det lösa sig.
Peanut Power!!